Att våga ta steget

Nu har vi varit i Sverige i drygt 2 veckor och vi har kommit in i vardagen. Första veckan kändes det ändå ok att vara tillbaka, men när helgen kom, kom också min första dipp. Jag körde ena sonen till basketträningen, Johan körde andra sonen till hockeyn, sedan hem snabbt och byta om och vidare till ett kalas och till Lazerdome. Där emellan skulle vi försöka handla och laga något att äta och att vi skulle kunna äta ihop var en omöjlighet. Jag satte mig bara ner, helt utmattad över lördagens logistik och undrade om jag hade valt detta liv eller om livet bara har blivit så här? Självklart vill jag att mina söner ska vara aktiva inom idrotten, och jag är så glad för att de har vänner och blir bjudna på kalas. Men att behöva stressa även på helgerna kan inte vara bra. Tycker att det räcker bra med stressen som är på vardagarna med att lämna och hämta barn, handla, laga mat, tjata om läxor, köra till träningarna och sköta tvätten. Jag tror inte att ni behöver fråga om vi saknar livet i Thailand, det är ganska uppenbart. 

Men istället för att klaga har jag tagit tag i saken. Jag har sagt upp mig från mitt jobb och kommer att jobba även nästa säsong på Sanuk - Svenska skolan i Thailand. Denna gången blir det inte bara 2 månader, det var för kort. Utan vi blir borta i 6 månader. Johan har tagit tjänstledigt och barnen hoppas vi får ledigt även i år för att gå på skolan i Hua Hin. Att det blev Hua Hin igen var nog självklart för alla. Barnen har vänner som återkommer nästa säsong. De flesta av mina lärarkollegor återvänder också och som jag tycker väldigt mycket om. Jag har en otroligt bra rektor som också bidrar till att jag vill arbeta mer för henne. Vi vet också vart vi vill bo, var vi ska handla och allt annat känns bara så hemma i Hua Hin.  

Att jag skulle säga upp mig från jobbet i Sverige bestämde jag mig för redan innan jag lämnade Thailand, men när jag väl gjorde det kändes det inte alls bra. Vad har jag gjort? Tänk om jag inte får något nytt jobb när jag kommer hem igen? Många tankar kom upp, men nu känns det så rätt. Jag har landat med mitt beslut och jag tror inte jag kommer att behöva vara arbetslös så många dagar med tanke på vilken lärarbrist vi har i Sverige. Min plan är att ha min nuvarande klass fram till sommaren och att jag ska vikariera i höst fram tills vi åker i oktober. Och när vi kommer hem igen, ja då får vi se vad vi hittar på...

Första dagen i Sverige bjöd på snö

Kan drömma mig tillbaka till denna bekymmersfria tid...