23 mil på 13 timmar
Vilken resa!
Hade gått fortare att flyga från Sverige!
Kl 08:00 blev vi hämtade vid hotellet av en tuk-tuk som körde oss till busstationen. Sedan buss från Phnom Penh till Kampot. Det tog drygt 1 timma att komma ur stan och när vi väl var ute började vägarbetet. Och höll på hela vägen. Körde kanske i 30 km/h i flera timmar. Dessutom visste vi ju att vi inte skulle komma till gränsen med denna buss och skulle behöva resa 5 mil åt fel håll, för att sedan ta taxi till gränsen. Vi märker efter ett tag , typ 5 timmar senare, att bussen har valt en mindre väg (antagligen för ombyggnaden) och vi ser att vi är väldigt nära gränsen till Vietnam.Vi bestämmer oss ganska snabbt och ber chauffören släppa av oss, trots att han inte tror att det finns någon taxi i byn vi just passerar. Vi tänker att det alltid finns folk som vill tjäna pengar och vill skjutsa oss. Hann knappt ställa ner väskorna innan vi har ett gäng moppar runt oss som vill köra oss. Vi hade tänkt oss en bil, men detta funkade också. 3 väskor och 3människor på varje moppe. Ca 1,5 mil satt vi där och höll väskorna krampaktigt och det var en lättnad när vi till slut såg bågen vid gränsen. Det gick fort att lämna Kambodja och fort att gå igenom gränsen till Vietnam. Nu hade jag bestämt att vi skulle ta en bil till Ha Tien, men dessa envetna asiater ger sig inte och 5 minuter senare sitter vi åter på 2 nya moppar och kom fram till färjan som skulle ta oss till ön Phu Quoc. Vi var framme vid 14-tiden och nästa båt skulle gå 16:30. Vi trodde att US dollar skulle funka även i Vietnam och hade tagit ut $500 dagen innan, men det har de slutat med. Så vi traskade över bron in till stan och tog ut 3 000 000 VDN. Ca 1200k kr. Passade på att äta lite ris, kyckling och ägg eftersom vi åter igen hade skippat lunchen för ett rör pringles. (Vi är inte så förtjusta i maten det serverar på de hak bussarna brukar stanna vid). Maten var god och vi traskade över bron igen tillbaka till färjelägret och köpte biljetter. På båten var det så kallt att vi inte kunde sitta inne, utan satt ute på taket direkt på golvet hela resan som tog mer än 3 timmar. När vi äntligen var framme började det att regna och det fanns bara 3 taxibilar i hamnen och vi var ett 30-tal turister som skulle ha taxi.. Men vi hade tur och fick en bil och blev körda till hotellet. Vi bor längst ner på ön, och vi har träffar på väldigt få turister. Vi gick ut direkt och försökte hitta en restaurang, men de flesta började stänga eftersom klockan började närma sig 22 och det finns bara enkla restauranger med inhemsk mat, de flesta från en vagn som står på gatan och några plaststolar bredvid. Hittade till slut ett ställe som serverade pizza och burgare. Pizzan var mer som en liten hönökaka med lite räkor och majs på, men det var gott. Elliot åt en burgare, inte lika god och vid 2-tiden i natt började han spy. Sedan var han dålig i magen hela dagen efter, stackaren. Inte den bästa starten på resan i Vietnam. Men nu kan det bara bli bättre. Vi har i alla fall 2 dubbelsängar, även om golvet är mjukare att sova på.
Hade gått fortare att flyga från Sverige!
Kl 08:00 blev vi hämtade vid hotellet av en tuk-tuk som körde oss till busstationen. Sedan buss från Phnom Penh till Kampot. Det tog drygt 1 timma att komma ur stan och när vi väl var ute började vägarbetet. Och höll på hela vägen. Körde kanske i 30 km/h i flera timmar. Dessutom visste vi ju att vi inte skulle komma till gränsen med denna buss och skulle behöva resa 5 mil åt fel håll, för att sedan ta taxi till gränsen. Vi märker efter ett tag , typ 5 timmar senare, att bussen har valt en mindre väg (antagligen för ombyggnaden) och vi ser att vi är väldigt nära gränsen till Vietnam.Vi bestämmer oss ganska snabbt och ber chauffören släppa av oss, trots att han inte tror att det finns någon taxi i byn vi just passerar. Vi tänker att det alltid finns folk som vill tjäna pengar och vill skjutsa oss. Hann knappt ställa ner väskorna innan vi har ett gäng moppar runt oss som vill köra oss. Vi hade tänkt oss en bil, men detta funkade också. 3 väskor och 3människor på varje moppe. Ca 1,5 mil satt vi där och höll väskorna krampaktigt och det var en lättnad när vi till slut såg bågen vid gränsen. Det gick fort att lämna Kambodja och fort att gå igenom gränsen till Vietnam. Nu hade jag bestämt att vi skulle ta en bil till Ha Tien, men dessa envetna asiater ger sig inte och 5 minuter senare sitter vi åter på 2 nya moppar och kom fram till färjan som skulle ta oss till ön Phu Quoc. Vi var framme vid 14-tiden och nästa båt skulle gå 16:30. Vi trodde att US dollar skulle funka även i Vietnam och hade tagit ut $500 dagen innan, men det har de slutat med. Så vi traskade över bron in till stan och tog ut 3 000 000 VDN. Ca 1200k kr. Passade på att äta lite ris, kyckling och ägg eftersom vi åter igen hade skippat lunchen för ett rör pringles. (Vi är inte så förtjusta i maten det serverar på de hak bussarna brukar stanna vid). Maten var god och vi traskade över bron igen tillbaka till färjelägret och köpte biljetter. På båten var det så kallt att vi inte kunde sitta inne, utan satt ute på taket direkt på golvet hela resan som tog mer än 3 timmar. När vi äntligen var framme började det att regna och det fanns bara 3 taxibilar i hamnen och vi var ett 30-tal turister som skulle ha taxi.. Men vi hade tur och fick en bil och blev körda till hotellet. Vi bor längst ner på ön, och vi har träffar på väldigt få turister. Vi gick ut direkt och försökte hitta en restaurang, men de flesta började stänga eftersom klockan började närma sig 22 och det finns bara enkla restauranger med inhemsk mat, de flesta från en vagn som står på gatan och några plaststolar bredvid. Hittade till slut ett ställe som serverade pizza och burgare. Pizzan var mer som en liten hönökaka med lite räkor och majs på, men det var gott. Elliot åt en burgare, inte lika god och vid 2-tiden i natt började han spy. Sedan var han dålig i magen hela dagen efter, stackaren. Inte den bästa starten på resan i Vietnam. Men nu kan det bara bli bättre. Vi har i alla fall 2 dubbelsängar, även om golvet är mjukare att sova på.
Allt får plats i en tuk-tuk |
På denna väg reste vi på i timmar |
Nästa gång reser vi lätt |
Lägg till bildtext |
Kommentarer