Ubud

juni 12, 2019

Ubud

Alla vi har träffat säger samma sak. Åk till Ubud, det är så underbart där. Så vi åker dit. Som vanligt tar det en dag att resa dessa 10 mil som det är mellan Gili Air och Ubud. Vi kommer fram och blir besvikna. Visst är det oerhörd vacker natur, men det kryllar av affärer som säljer solklänningar, linnen och drömfångare och allt annat de tror att en turist vill ha och det går knappt att ta sig genom stan för all trafik. Vi tar en taxi till vårt hotell som ligger 3 km utanför själva centrum. Vi slänger in väskorna på rummet och går ut och tittar oss omkring. Vi går till en känd vandringsled som ligger i närheten och vandrar till solen går ner. Vi äter middag på hotellet. Har missat lunchen idag och är rejält hungriga och tar in 3 rätter var och notan hamnar på 250:- för hela familjen!

Andra dagen hyr vi moppar och kör omkring. Vi åker först till Sangeh monkey forest, den mindre kända apskogen som ligger någon mil utanför Ubud och kostar en sjättedel av priset att besöka. (Balieneser är experter på att ta betalt för precis allting. Ibland står det någon person mitt i vägen och tar betalt för att han äger marken, vattenfallet eller någonting annat som de tycker att de kan ta betalt för.) Överallt kryllar de av apor, men också parkvakter som hjälper oss med hur vi ska bete oss i närheten av aporna. De frågar om vi vill ha en apa på axeln, men vi tackar alla artigt och lite förskräckt nej. Aporna är mer vänliga än våra apor i Hua Hin, men än dock så opålitliga. Vi vandrar runt en stund och det är oerhört vackert. Några par fotograferas i vackra balinesiska kläder och allt är så fridfullt. Nästan inget folk heller. Plötsligt klättrar en apa upp på min axel och leta efter mat. Jag har bara min kamera på mig och jag ber barnen ta fram min telefon för att fota. De står som förstelnade och är livrädda, trots att det är jag som ha apan på mig. Johan reagerar och tar fram telefonen, när ännu en apa hoppar på mig, och den första hoppar iväg. Som tur var så rev eller bet den mig inte, utan ville bara mysa lite.

Vi åker vidare, genom skogar och över risfält. Hampus utbrister bak på moppen:

Jag är så lycklig för det är så vackert här.

Och det är det verkligen. Vi stannar på en hög bro och ser en liten flod rinna nedanför. Vi tar oss till en djungeln och hittar ett vattenfall. Vi åker vidare, genom en by, långt från stora vägen. Alla hus ser ut som tempel. De har fina murar, utsmyckade med alla dessa statyer av gudar runt sina hus och allt är så annorlunda och vackert.

Vi följer en skylt, adventure park. Vi kör i vad som känns som en evighet och kommer till slut fram till en hemmasnickrad äventyrspark med gungor och en zipline. Barnen får åka två gånger var och min puls är på topp. Säkerheten när de ska av är knappast någon säkerhet alls. Men allt går bra. Vi upptäcker en 5 meter lång pytonorm i en bur, som de antagligen har hittat ute på ängarna. De slänger in en höna i buren och vi åker därifrån. Har haft nog med spänning för idag.

Vi äter lunch på ett litet café, det blir smoothie bowl med frukt och granola, så gott.

Åker till hotellet och det det lugnt vid poolen ett slag. Jag går själv en promenad på risfälten bakom hotellet, och det är så vackert. Alltid när vi varit utomlands och kommer hem till Sverige slås vi alltid av hur grönt det är hemma. Men denna gången blir det nog inte så, för ett grönare landskap finns knappast.

Vi har inte planerat nästa stopp på resan, men jag skulle gärna vilja besöka en vulkan. Vi har blivit ”vän” med en kille i receptionen och han har en vän som har ett boende och vulkanutflykter vid Mount Batur. Killen fixar allt åt oss och vi betalar honom 2 000 000 Rp cash (1400:-), får inget kvitto på vad det är vi har betalt för och får reda på att vi ska bli hämtade kl 12 nästa dag...