Hyra moppe på Bali

25 maj

Det är många som avråder från att hyra moppe på Bali eftersom trafiken sägs vara hemsk.  Men det är inget som hindrar oss. Indonesien är ju inte ens med  på topp 10 över de farligaste länderna att köra i. Där ligger Thailand på 3:e plats, så för oss var det lugna gatan... eller inte riktigt. Men det var inte lika hetsigt som i Thailand. Visst körde de 4-5 i bredd på den 2- filiga vägen och ibland prejades man upp på trottoaren. Och så är det vänstertrafik här också, precis som vi vill ha det. 

Vi kom iväg vid 11- tiden och vårt första mål var ett räddningscentrum för havssköldpaddor. Där fanns det sköldpaddor som var helt nykläckta och sköldpaddor som blivit räddade från havet pga av att de ätit plast eller blivit av med en kroppsdel i något fiskenät eller båtmotor.
Vi fick mata och hålla sköldpaddorna och gjorde en liten donation. 

Nästa stopp blev på det övergivna flygplanet. Ett Boeing 737 som är placerat nere i en ravin. Tydligen ska någon ha monterat ned det och satt upp det i ravinen för att ha det till en restaurang, men pengarna tog slut och nu står det där. Det var barnens önskemål att åka hit eftersom Vlad Reiser har Vloggat om dessa övergivna plan. Hampus blev förstås besviken för att vi inte åkte till de planet som ska stå vid vägen och där Vlad hoppar in i planet och det kommer en massa unga killar som han tror är ifrån Maffian. Men det planet vet vi ännu inte var det finns. 

Nästa stopp blev, ja, jag vet inte riktigt. Vi åkte mot en jättehög staty som vi sett hela tiden och som visade sig stå på ett hus.

Nu var vi rejält hungriga, men som vanligt hittade vi ingen restaurang som dög, så det blev nudlar på Cirkel K. Sedan åkte vi mot Uluwatu som vi hört så mycket om. Vi hamnade vid templet. Köpte biljetter och fick saronger och gick in. Vi var ganska trötta vid de här laget och gick inte till något tempel när vi väl kom in på området. Vi var mer intresserade av den makalösa utsikten och av aporn som tog vår vattenflaska. 

  

Efter templet började vi åka hemåt, men hamnade på Uluwatu Beach. 107 trappsteg ner var det till denna coola lilla stranden som var ett surfparadis för surfare. Ja, även för oss som inte riktigt kallar oss surfare ännu. Nere på stranden var det en apa som hade tagit ett par glasögon från en kille. Vi har hört talas om detta och fick nu se det på riktigt. Aporna har lärt sig att ta glasögon och lämnar bara tillbaka dem när de får mat. Killen försökte med chips och sedan en banan, men det var inte tillräckligt för apan som ville ha mer. Sedan kom en lokalinvånare med mat och då släppte apan glasögonen. Vi tyckte att killen med glasögonen gav lokalinvånaren pengar och vi vet inte om apan har lärt sig detta tricket själv eller om lokalinvånarna lärt aporna för att tjäna pengar. Kul att få se det efter att ha hört talas om det. 

Vi tog en cola var och satt och njöt av utsikten över havet med alla surfare, innan vi gick de 107 trappstegen upp igen. 

Och så var vi på väg hem, igen, och plötsligt står det där bredvid vägen. Vlads plan, bredvid Dunkin Donuts som vi kvällen innan hade sett på Yourube. Tyvärr var det mitt i den värsta rusningen, så vi kunde inte stanna och gå över vägen. Hampus ville så gärna gå in i planet, precis som Vlad. Inte för att han hade fått det av oss ändå. Vi lyckades ändå stanna vid vägkanten och ta en bild. Svårare var det sedan att komma ut på vägen igen, men till slut lyckades vi även med det. 

Sista stoppet blev Mc Donalds vid Kuta Square. Vi var riktigt hungriga efter denna långa dag. Och längre hann den bli när vi sedan inte hittade till hotellet eftersom det var utsatt på fel ställe på maps.me som vi använder när vi navigerar runt på ön. Men Google maps räddade oss och barnen fick öva på orientering i stadsmiljö, i mörker eftersom det är tillräckligt spännande att köra i trafiken i Kuta utan en telefon i handen. De fick godkänt båda två och nu ligger vi nerbäddade i våra sköna sängar och har skärmtid. 

Imorgon väntar nya äventyr.